Jag var till en början en hästtjej ut i fingerspetsarna, men efter att min sköthäst blev avlivad pga kronisk hälta, tappade jag mycket av den gnista jag haft för hästar. Miss Magari
Farmor skaffade hund under min häst-period, och hon och jag blev bästisar! Hon hette Lotta, och var av rasen strävhårig foxterrier. Tyvärr blev hon en ängel helt för tidigt pga aggressionsproblem. Sörjer henne än idag.
(Bilden lånad från foxterrier.se)
Senare fick jag ett kalasbra extrajobb, att rasta en schäfer vid namn Lester :) Han var en underbar kille, och jag saknar honom massor. Han fick problem med ryggen eller höften (kände inte ägaren så bra), och fick bli en ängel. I 3 år gick vi promenader på minst en timme två gånger per vecka.
(Bilden lånad från Svensk Bruksschäfer)
Min tredje hund-bekantskap var en liten chihuahua som hette Frasse. Detta va min första egna hund, men tyvärr är det ingen lycklig historia. Han omplacerades till mig för att han levde i en familj med en dotter som hade starka humörsvängningar, och attitydproblem. Hunden blev tyvärr livrädd för dottern, och kunde inte bo kvar. Tyvärr måste jag ha påmint honom om denna tjej, han anförtrodde aldrig sig till mig. Jag var också blond och ungefär samma längd. Frasse är nu åter hos sin uppfödare i Stockholm.
.jpg)
(Bilden lånad från Svarta Änkans)
Nu kände jag att det var dags att skaffa valp, så att jag själv hade möjlighet att forma hunden, och den sedan innan inte hade en massa otrevliga upplevelser som plågade hunden. Det var mer eller mindre ett impuls-köp när jag var med en gammal pojkvän och hälsade på hans mor i Moheda. Vissefjärda hette stället där vi tittade på valparna. Det var av blandningen kelpie och labrador. Väldigt fina hundar, men som kanske inte levde ultimat, med tanke på att uppfödaren inte verkade ha koll på avlen riktigt, och själv hade problem med både hörsel, syn och gången. Men en liten gul valp blev det! Totte blev hans namn.
Han flyttade med mig hem till mina föräldrar igen, då jag gjorde slut med den dåvarande killen som jag kortvarigt bodde hos. Inga problem förrän det blev vinter, och jag fortsatte nysa, även om pollensäsongen var över. Jag besökte läkaren som testade mig och sa att jag hade kvalsterallergi, och därför inte kunde ha kvar Totte. (Fråga mig inte varför jag inte ifrågasatte detta mer vid tillfället!). Så då var det dags att säga farväl till min älskade vän. Han flyttade till en underbar familj i Vellinge, och döptes om till Lucky.
Min älskade Totte! Tonåring påväg att bli stor. (Egen bild)
Efter Totte var det paus ett bra tag med hund. Men när jag träffade min älskade R, och vi hade flyttat ihop, började vi leta hund, och hittade en ras som verkade passa oss bra, dvärgpinscher blev det. Vår lilla valp hette Arne, eller Bellocean's Admirable Arnold. Han föddes 23/2 2005 och var röd till färgen. Vi har tränat vardagslydnad, rallylydnad, men roligast av allt var ändå agility! Tyvärr hann inte Arne klättra i agility-stegen så länge. Årsskiftet 2007-2008 tyckte jag att han hade en konstig benställning, och slet snett på sina framklor, så vi besökte veterinären för att se om de kunde säga vad det berodde på. Naiv som man var trodde man att de skulle säga: Gör såhär, så blir det bra igen! Men så bra var det inte. Arne fick diagnosen överrörliga leder. Sedan den diagnosen valde vi att fortsätta som vanligt och träna agility och leva livet som vanligt. Redan i april 2008 märkte vi att han inte orkade lika mycket, så vi slutade med agilityn och träningen. Under sommaren var han mycket i trädgården o solade, och försökte undvika Sunna som var ganska vild, så mkt det gick. I september bestämde vi oss för att ringa och boka tid för Arne hos veterinären, så han skulle slippa lida. De skrev då ut smärtstillande åt honom, och han fick för en kort stund känna på hur det är att va smärtfri, och vi såg en glimt av vår Arne som vi mindes honom.
Arne somnade sedan in den 16:e oktober vid 22 på kvällen.
Älskad, saknad, oersättlig.
Jag och Arne har tränat agility sedan oktober 2007. Vi började utomhus då det fortfarande var ganska varmt, men med rasande fart kom hösten, och den s.k. vintern. Nu tränar vi "inomhus", i en industrilokal.
I mars 2008 tävlade vi för första gången, och startade i 4 klasser: Agility 1, Hopp 1, Agility Öppen och Hopp Öppen. Vi diskade inte oss en enda gång! Video finns på jea.se
Ny hund kommer komma, men vi har inte bestämt riktigt när. Som det ser ut nu är rasen en Finsk Lapphund, och kenneln Black Tracks Kennel. I slutet av sommaren 2009, när Valle blivit lite större, ska vi känna efter om vi har tid med en valp. Det hade passat bra rent tidsmässigt. Det är fortfarande varmt, jag är mammaledig, och har tid över, och hunden hinner bli större innan vi flyttar upp i landet.
.